Tweet
Translations:
Català
中文 / Zhōngwén
English
Español
Filipino/Tagalog
Français
Ελληνικά / Elliniká
Italiano
Português
Română
Српски / Srpski
Svensk
Other Pages:
Modules
Site Map
Key Words
Contact
Utility Documents
Useful Links
Contents:
Contents:
Contents:
Contents:
Contents:
Contents:
KOMMUNALT BASERAT SOCIALT ARBETE
by Phil Bartle, PhD
Translated by Stina
Till ära av Rädda Barnen*
Tränings Utskick
Om ett samhälle kan organisera sig och bygga en latrin, varför inte organisera sig till att utföra socialt arbete?
Introduktion:
Detta är ytterligare ett träningsdokument i en serie av samhällsmobiliserande metoder för resultat annat än en fysisk konstruktion som ett kommunalt vatten förråd, klinik eller skola.
Produkten eller produktionen är ett program av tjänster avsedda för utsatta medlemmar av samhället, varav många kan hjälpa sig själva om dem bara förses med relativt lite hjälp och uppmuntran.
Vad är Socialt Arbete?
Det är oftast praktiserat av statliga tjänstemän i väst.
Det är oftast praktiserat av statliga tjänstemän i väst (Europa och Nord Amerika) medan många icke-statliga organisationer har socialarbetare bland sin personal.
medan många icke-statliga organisationer har socialarbetare bland sin personal. sårbara, de är människor vars speciella behov och omständigheter lämnar dem i en svag eller sårbar position i jämförelse med det konventionella samhället.
Generellt så inkluderar det medlemmar av samhället som behöver hjälp.
I de flesta fall så inkluderar detta dem med fysiska eller psykiska handikapp, personer som inte kan försörja sig eller ta hand om sig själva.
I speciella fall kan det även inkludera misshandlade kvinnordem som blivit fysiskt eller psykiskt angripna –– t.ex. av sina partners –– noch inte kan fly den farliga situationen på egen hand, bräckliga äldre människor, barn utan föräldrar som kan sörja för dem, eller som är misskötta.
En socialarbetares uppgifter inkluderar vanligtvis administration och rådgivning, samt en liten del medicinskt,oftast psykologiskt,ingripande och förespråkande.
Socialarbetaren förser hans eller hennes klienter med små visdomskorn, stöd, information och rådgivning efter behov. Inget fall är det andra likt.
Statens (eller NGO) socialarbetare i väst (Europa och Nord Amerika) tillhandahåller tjänster som i vanliga fall utövas av familjemedlemmar i andra länder.
Det sociala arbetets tjänster är för dyra för de minst utvecklade ländernas regeringar.
Ordet "social" är lite missledande eftersom att det i Västvärlden, där det vanligen är praktiserat, så arbetar inte socialarbetaren med ett helt samhälle, eller ens en kommun eller en grupp i en social kontext.
Socialarbetaren behandlar oftast fall, och ett fall handlar oftast om en individ eller på sistone mer vanligt förekommande, en familj.
Detta är ännu mer ironiskt eftersom där socialt arbete lärs ut, vanligtvis på ett universitets program eller avdelning för social administration eller socialt arbete oftast (där dessa är små) så är dem förbundna med sociologiska avdelningar.
Sådana skolor eller avdelningar, är också vår samhällsutveckling (liksom mycket av materialet på den här webbsidan)lärs ut. Samhällsutveckling, i kontrast, är en aktivitet riktad mot sociala institutioner, såsom gemenskaper och grupper, och inte mot individer. (Se Grupper).
En av de många motiverande faktorer som för utvecklingen av den här webbsidan framåt är att möjliggörandet av samhällsgrupper i låginkomst länder är viktigt och välbehövt. Att begränsa samhällsarbetare till dem som studerat på universitet hindrar dem potentiellt kapabla samhällsarbetare som finns tillgängliga, detta borde läras ut till studenter på gymnasienivå (efter att dem varit ute och arbetat i den verkliga världen och skaffat sig lite livserfarenhet.).
Detta dokument kommer inte att lära dig att bli en socialarbetare (lika lite som en vatten modul kommer lära dig att bli en civil ingejör,), men den kommer hjälpa dig att ta initiativ och utveckla ett samhällsbaserat socialt arbete (CBSW) program.
Övningarna på den här webbsidan är ämnade för samhällsarbetare som inte behöver vara universitetsutbildade.
Var är CBSW lämpligt?
Rika länder kan oftast sörja för sociala tjänster (på en individuell- eller familjenivå, inte på samhällsnivå), Och fattiga länder förlitar sig på de råd, erfarenheter och visdom från byns äldste och familjemedlemmar.
Så vart vore det lämpligt att placera ett samhällsbaserat socialt arbets program?
Samhällsbaserade sociala tjänster behövs där de inte kan ges av byns äldste eller familjer, och där det inte finns tillräckligt med finanser för att kunna ges på individuell nivå.
Situationen man först kommer att tänka på är den där det finns stora malplacerade eller flyktinggrupper, i förläggningar, i fattiga länder,
Vidare, efter nödsituationen är över, så kan dessa flyktingar återvända hem.
Deras liv har blivit splittrade, de har förlorat många närstående, inkluderat äldre släktingar och familjemedlemmar, därför återstår behovet av socialt arbete.
Så länge det finns tillräckligt med resurser tillgängliga för en professionel social arbetare att driva det kommunalt baserade arbetet, att hålla det uppdaterat med den obligatoriska standarden, så kan kommunen själv tillföra energin, tiden och intresset för att få det att fungera.
Efter katastrof situationer tillhör dessa.
Kapitalet är inte oändligt, så ibland är det bara ett symboliskt försök att förse sociala tjänster, om ens det.
Detta är en lämplig situation för att organisera ett kommunalt baserat socialt arbete.
Kommunala iakktagelser:
När ett barn är vittne till grymheter som förstör hennes värld, så påverkas hon.
Att se dina familjemedlemmar och/eller grannar bli skjutna eller bombade producerar ett enormt trauma om du är ett barn. I många fall, så resulterar erfarenheten i att barnet sluter sig inom sig själv, vägrar att tala, och/eller vägrar att svara på daglig interaktion.
Barnet som är traumatiserat av samma anledning som ledde till flykten eller omplacering av hemmet, kan visa upp beteenden som ofta feltolkas av hennes återstående familj eller försörjare.
Ibland är hon sedd som efterbliven och utom förbättring.
Ibland är hon sedd som angripen av onda andar.
Ibland är hennes tillstånd sett som ett straff för tidigare missdåd av hennes familj.
I alla dessa fall så finns det mycket skam och hemlighetsmakeri förbundet med hennes beteende.
Alldeles för ofta sa förstår hennes försörjare inte att hon reagerar på de hemska händelser som innbördeskrig innebär, och de vet inte att tillståndet kan förändras med bara ett fåtal enkla ingripanden.
Många gånger så är sådana barn gömda (till och med bundna) i mörka rum långt från allmänhetens insyn.
Dem kan ej klä eller tvätta sig själva, och dem är ofta funna i sin egen smuts och vid dålig hälsa, hungriga, smutsiga, sjuka, svaga och hjälplösa.
Publika kungörelser lyckas inte framföra meddelandet.
Ett direkt ingripande behövs för att kunna bedöma barnet.
Om de är traumatiserade till följd av grymma händelser, och inte efterblivna eller på annat vis handikappade, så kan de visa anmärkningsvärda förändringar, lära sig att klä sig själva, tvätta sig själva och äta på egen hand.
Detta kräver tålamod, kärlek och omsorg, utbrett över flera veckor och månader.
Ett stimuli eller två i form av en docka, eller kanske senare en boll, är effektiva och andvändabara verktyg för uppdraget.
Här är en situation, som upprepats hundratusentals gånger runt om i världen, där ett kommunalt baserat program för socialt arbete är lämpligt.
Detta är en typisk eller klassisk situation för CBSW.
En enda, universitetsutbildad, professionel social arbetare kan utvärdera situationen och föreskriva lämpliga ingripanden och överse dessa.
Kommunala krafter kan arbeta med medlemmar av kommunen för att identifiera gömda och lidande barn, rekrytera socialarbetare på kommunal nivå, arrangera för deras träning och tillsyn, organisera CBOs till att sköta och utföra CBSW programmet på kommunal nivå, och försäkra ett effektivt flöde av information.
Lokala invånare, på en voluntär basis eller med några incitament, kan förse den omsorg och stimulus som barnen är i behov av, och hålla de utomstående krafterna informerade om förändrade tillstånd och fortsatt behov av träning.
Detta är bara en av många olika situationer som involverar sårbara flyktingar eller undanskuffade personer i kommuner som splittrats av (men överlevt) katastrofer orsakade av naturliga eller mänskligt utförda händelser.
PHCs Principer:
"DenPrimära Hälsovården"" (PHC) en policy förespråkad av WHO (FNs Världshälso-Organisation.), har flera grundläggande principer, kanske den mest kända är den som säger att förebyggande är bättre än botemedel.
En annan, som är särskilt passande för kommunalt baserat arbete, är iden att resurser borde inte spenderas på dyra botemedel för ett fåtal personer.
Underliggande är den allmänna hälso-policyn som stöder det allra bästa för de allra flesta.
Med en begränsad budget tillhanda, så betyder det att man koncentrerar sig på ett fåtal vanliga sjukdomar för att kunna förse en elementär träning till lågutbildade personer, och nå de mest långväga och svåråtkomliga patienter.
Detta skapade det populära (men smått felaktiga) konceptet av "Den Barfota Doktorn." (Se också Vatten och PHC).
Om PHC policyn är förflyttad till behovet av sociala tjänster så är iden att man ska träna och utbilda personer som saknar utbildning på universitetsnivå, med fokus på de vanligaste och mest lättbotade sjukdomarna, och förlita sig på referenssystem för de mer komplicerade sjukdomstillstånden.
Målet med kommunalt baserat socialt arbete, är då, att organisera ett kader av kommunala medlemmar som kan ges träning på låg nivå (utan krav på universitetsutbildning) för att bota ett begränsat antal sociala tillstånd hos sårbara medlemmar.
Deras ingripanden kommer inte att vara lika flexibla eller sofistikerade som dem som utförs av universitetsutbildade socialarbetare med vidsträckt träning inom socialt arbete, men dem kommer att vara kapabla att nå en vidare del av befolkningen än om enbart skickliga och relativt dyra proffs anställs.
"Det allra bästa för de allra flesta."
Struktur:
Vad är en möjlig struktur för ett CBSW program?
Där du har en befolkning av flyktingar eller andra som har haft allvarliga splittringar i sina dagliga liv, där dem har möjlighet att stödja sina mest akuta behov (mat, skydd, vatten, boende) men ingen social välfärd.
Där du kanske har en professionell social arbetare eller två för alldeles för stor befolkning för att de ska ha möjlighet att nå alla.
Where you have a situation conducive to organizing voluntary community groups.
Där har du en bas for CBSW.
De måste sedan träna och övervaka träningen av ett kader av kommunalarbetare som har tillgång till kommunens klientel.
De måste sedan träna och övervaka träningen av ett kader av kommunalarbetare som har tillgång till kommunens klientel.
Varken utvärderingen av behov eller själva träningen kommer ske bara en gång, utan pågående.
Dem och de kommunala arbetarna (mobiliseringen) måste identifiera, rekrytera, och träna kommunala medlemmar som ledare av programmet, som utövare av socialt arbetes ingripande i sina kommuner, och som övervakare av de ändringar som sker i deras respektive kommuner.
Medlemmar av de kommunala grupperna utför sociala ingripanden.
Dem behöver stöd i form av träning och vägledning från mobiliseringen och (mer indirekt av) de professionella socialarbetarna.
Resultatetdärav kan liknas vid en socialt arbetes pyramid, med de professionella socialarbetarna i toppen, möjliga socialarbetaretillfälliga eller långtidshandledda av socialarbetarna, mobiliseringen, kommunledarna och föreståndarna för de kommunala gruppernaCBOsoch kommunen och CBO medlemmar håller i de flesta ingripanden.
Träning och Stöd:
Generellt sett, så ska kommunala krafter aldrig tränas en gång för alla, utan behöver regelbundet stöd, uppmuntran, och ett forum där de kan ställa frågor som uppkommer inom fältet. (Se Tränings Metoder).
Inom CBSW är detta ännu mer av ett krav. Först, mobiliserande krafter utan formell träning (Inom CBSW är detta ännu mer av ett krav. Först, mobiliserande krafter utan formell träning) behöver fortsatt stöd och professionella råd.
Vidare, de tragedier som bevittnats inom CBSW kräver att fältarbetare möter med sina kollegor för att dela erfarenheter och få ny energi och en nytänd entusiasm och positiva attityder.
Ett CBSW program som det beskrivet ovan behöver en rutin och ett förutsägbart forum för att få mobiliserande krafter tillsammans för att dela erfarenheter, ställa frågor som kommer upp inom fältet, och för att få råd från utbildade socialarbetare med mer träning.
En tränings avdelning kan vara svaret på detta behov.
Hur det satts upp beror på tillgängliga finanser och omständigheter.
Ett initialt träningsprogram för de mobiliserande krafterna kan använda de första sex träningsmodulerna från denna webbsida.
Dem kan bli tryckta och utdelade inom träningsprogrammet.
Dem kan lätt anpassas till utveckling av ett CBSW program.
Träningen inom socialt arbete, i kontrast, behöver bli definierat och utvecklat av de professionella socialarbetarna, efter att de gjort en initial uppskattning av situationerna, och som modifieras efter att ny information kommer in.
Slutsats:
Där det finns bara en eller två professionella socialarbetare med god träning för att hjälpa en stor befolkning, kanske flera kommuner (som i flykting-och liknande situationer), som i flykting- och liknande situationer
Det kräver omorganisering av tillgängliga resurser, att sätta de tillgängliga socialarbetarna i utvärderande positioner, övervaka och guida, använda sig av mobiliserande krafter för att organisera kommunala grupper att göra det dagliga arbetet, sätta ut ett träningsprogram, koncentrera sig på bara ett fåtal av dem mest vanliga situationer som drabbar det största numret av personer, och upprätthålla träningen, uppmuntran och guidningen av de mobiliserande krafterna och de kommunala arbetarna. I lämpliga situationer, när ett sådant program kan vara effektivt och användbart.
––»«––
Erkännande:
Jag önskar att ge ett erkännande till Rädda Barnens roll (Svenska Rädda Barnen) för att de öppnat mina ögon till potentialet av denna sektor av mobilisering av kommunala krafter. Jag hade förmånen att arbeta för Rädda Barnen under nära fyra år, 1988-1992 som en Landsrepresentant för Afghanistan och Pakistan.
Där fann jag utvecklingen av ett CBSW program i framåtskridande skede. Några år tidigare medan Sovjetunionen fortfarande ockuperade Afghanistan, så fann sig en ensam socialarbetare från Sverige biträdande för UNHCR helt ensam ansvarig för de icke-materiella behoven av ca två- och en halv miljon Afghanska flyktingar i NWFP provinsen av Pakistan. (en annan en och en halv miljon var i den Balukistanska provinsen.Dem var först flyktingar från den sovjetiska ockupationen och sedan, från 1992, flyktingar från inbördeskrigen mellan Afghanska krigsherrar efter den sovjetiska avfärden.
Eftersom flyktingarna till större delen var väldigt konservativa muslimer (många som senare blev anhängare av Talibanerna.), Så var det många problem som programmet behövde ta itu med. Kvinnor var oftast inte tillåtna utanför sina hem, de kunde inte prata med manliga tränare eller arbetare, och kunde inte utbilda sig i västerlandska ämnen.
Experter i Peshawar med flyktingerfarenhet sa igen och igen, "Det kan inte göras."
Rädda Barnen och regeringens personal –– Svenskar, Afghaner och Pakistanier –– socialarbetare, mobiliserande krafter, personalstödjare och tränare –– fick det att hända. Dem jobbade sig igenom muslimska präster –– malaams och shejker –– de förklarade försiktigt vad de gjorde, de följde flitigt de islamska reglerna för hur man ska bete sig. Prästerna medgav så småningom att kvinnorna var mest passande för att arbeta med de utsatta barnen, men att de behövde träning för att göra det. Dem lät kvinnliga socialarbetare träna med dem i deras hem.
De nybildade kommunala socialarbetargrupperna arbetade inom lokala hem och följde islamiska principer. Efter några synliga succeer med ett fåtal missgynnade barn utvalda av socialarbetarna för just det syftet, så tog man prästerna åt sidan, en åt gången. Slutligen yttrade en, "Detta är vårt socialt arbete jihad." Deras stöd kom slutligen som försiktigt formulerade kungörelser i deras moskeer.
Programmet överlevde –– och växte –– i en tid då andra internationella icke-statliga organisationer som arbetade med kvinnor stötte på kraftig motsättning, som till och med bads lämna landet, beskyllda för att vara korruperande influenser för folket.
Jag var inte ansvarig för att skapa programmet, eller få det att fungera (även om jag önskar att jag kunde säga det.). även om jag önskar att jag kunde säga det.
Mer information om programmet kan ses i: Phil Bartle och Eva Segerström, "A Community Self-Help Approach; Refugee Children in Pakistan," pp 6-9 Children Worldwide, vol. 19, No 1/1992, ICCB, 65 rue de Lausanne CH-1202, Switzerland.
Jag önskar att ge ett erkännande åt den otroliga kreativitet, hängivenhet, uthållighet och lojalitet hos hela Rädda Barnens personal, Svensk, Afghansk och Pakistansk. Trots att jag inte kan nämna alla här, så vill jag särskilt nämna Häken Törngärd och Eva Segerstrom. Dem är hjältar bland hjältar.
För vidare information, se Rädda Barnens webbsidorEngelska): http://www.rb.se/engindex.htm, (Svenska): http://www.rb.se/index.htm, or email a question to: [email protected]
––»«––
Kommunal Organisering i en Flykting Förläggning:
 |